Favorit i repris?

Hann du inte lyssna på inslaget om systerskap, Centerkvinnorna och varför vi säger nej till våld? Följande länk kan ge dig möjlighet att höra det igen.

”Jag också” är systerskap

I dag har min insändare om systerskap och #metoo-kampanjen varit införd i Sörmlandsbygden. Tidigare har samma artikel varit införd i Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter. Om du har missat den, så återger jag den här:


"#Metoo, ”jag också”, har farit som en löpeld över världen. Syftet är allvarligt, taggen visar systerskapet bland alla som blivit drabbade. Det kan handla om den värsta sortens våldtäkt till ovälkomna närmanden eller grova ord som sårat djupt.

Jag funderade en stund på om jag också hade anledning att använda ”taggen”. Och jo, jag har varit med om det också. Det som kom för mig var bussturerna i sjunde klass. Kommunen hade byggt ett nytt, fint högstadium. Dit skulle vi bussas, precis som de som gick i åttan och nian. Nu var det bara så att skolan blev så full att vi inte fick plats. Vi fick gå i det gamla högstadiet och vi var för få för att få egen skolskjuts, utan måste bussas tillsammans med tuffa gymnasieelever. Det var då vi blev trakasserade.

Det är bra att fokus sätts på övergrepp och sexuella trakasserier. Det är frågor som många organisationer jobbar hårt med varje dag. Vi i Centerkvinnorna driver på med krav som:
• Varje enskild individ ska ha samma rättigheter till personlig integritet. Sexuellt våld, tvång och kränkningar ska upphöra.
• Alla människor, oavsett sexuell läggning, ska ges lika möjligheter inom alla områden, inte minst i valet att bli förälder.
• Centerkvinnorna vill satsa mer på förebyggande och hälsofrämjande arbete genom att förändra normer och värderingar som idag påverkar främst kvinnors sexualitet och integritet.
Vi i Centerkvinnorna vet att sexuella övergrepp och trakasserier inte stoppas av enstaka kampanjer. Det handlar om att upprätta respekten för alla människor lika värde och rättigheter. Att du inte har rätt att ta dig någon frihet på någon annans bekostnad.

Vi jobbar med det här och andra kvinnofrågor varje dag, året om. Vill du bli med? Vi har plats för fler som vågar vara en syster, som genom Centerkvinnorna ställer upp och arbetar för ett samhälle fritt från våld. Det är inte bara jag, det är vi - #wetoo, Centerkvinnorna.

Inger Fredriksson, Centerkvinnorna"

Tuggat taggtråd?

Jag vet inte jag, men ibland är det som om kommunalrådet Göran Dahlström har förberett sig inför kommunfullmäktiges debatt genom att tugga taggtråd. Ikväll var det jag som var måltavlan när jag ganska fridsamt undrade över varför det hade blivit fel i redovisningen och hur det kommer att rättas till. Kommunens revisorer, som inte brukar klaga på särskilt mycket, hade tagit upp felaktigheter om 17,9 miljoner i statsbidrag till migration som redovisats felaktigt, en post där intäkter och kostnader diffade med 5,2 miljoner och så en försäljning av en fastighet som var felaktigt bokförd.

Jag nämnde inte ens siffrorna, men Göran Dahlström svarade att "det här är inget som vi som politiker kan göra något åt".

Det tyckte jag var konstigt, så jag använde mitt andra inlägg i den här debatten till att säga att det är oppositionens roll att trimma majoriteten och att det faktiskt finns ett ansvar från politiskt håll att göra redovisningen på ett sådant sätt att revisorerna inte har något att anmärka på i framställningen.

Det var tydligen lite för mycket kritik i ett och samma anlägg, för det föranledde Göran Dahlström att replikera om att jag redan hade skrivit mina inlägg på min blogg och lagt ut dem, vilket ju inte är sant det allra minsta! Jag lägger inte ut några blogginlägg i förväg. Jag har respekt för fullmäktiges ledamöter.

Och jag tuggar inte taggtråd innan jag går upp i talarstolen!

Talar först, bloggar sedan

Eftersom Göran Dahlström (S) så gärna vill läsa min blogg, så kommer här mitt inlägg i debatten från kvällens kommunfullmäktige angående delårsrapporten:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!

Ännu en vecka fylld med ekonomi, när vi ikväll tittar på delårsresultatet för kommunen och på onsdag lägger fram våra budgetar i kommunstyrelsen. Det hänger naturligtvis ihop.

I delårsrapporten ser vi att vård- och omsorgsnämnden kommer att gå med ett rejält underskott. En del beror på hemtjänsten. Ersättningsmodellen stämmer inte med efterfrågan, det har behövts fler timmar och det har dessutom varit fler äldre som har valt annan utförare av hemtjänst än vad kommunen räknade med. Därför har den egna verksamheten varit lite för stor. Förklaringarna till större delen av underskottet är många och behöver åtgärdas.

Jag säger som jag har sagt tidigare – om kommunfullmäktige hade sagt ja till den motion som Centerpartiet lade fram om reserver för förändringar i hemtjänsten, då hade inte det här varit något stort problem. Då hade kommunen haft beredskap för att möta förändringar som inte går att förutsäga – äldre som ramlar, hamnar på sjukhus och som sedan behöver hemtjänst eller ännu mer hemtjänst än vad de hade tidigare. Det här går inte att räkna fram enbart utifrån Katrineholmarnas ålder. Det går inte att veta när eller om det händer, det går bara att veta att. Därför behövs det reserver.

Centerpartiet tog i vårt planeringsdirektiv i våras höjd för att äldreomsorgen behöver mer resurser och mer reserver och det kommer vi att återkomma till senare här i veckan. Och vi ser också från Centerpartiets sida att majoriteten har dragit samma slutsatser. Det är vällovligt.

Sjukfrånvaron är fortfarande hög, vilket också ger ökade kostnader för kommunen. Det är också viktigt att få fler i arbete.

Det finns mycket att säga om det som står i delårsrapporten, men man kan också titta efter det som inte kommit med. Det är väldigt lite som skrivs om vad som händer utanför stadskärnan. Jag hittar en skrivning om badplatsen i Klubbetorp i Björkvik, om Sjöreningsprojektet i Öljaren och fiberbaserat bredband, men därutöver får jag verkligen anstränga mig om jag ska hitta något mer. Det är viktigt att använda hela kommunen och se alla resurser.

Slutligen. Våra kommunrevisorer brukar inte vara så värst kritiska till redovisningen. I år är de det och jag hoppas att vi får svar på varför det har blivit fel i redovisningen och hur det kommer att rättas till.

Med detta yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag."

Du som följer min blogg vet att jag inte lägger in några inlägg i förväg om vad jag tänker säga i kommunfullmäktige, utan det är kommunfullmäktiges ledamöter som ska få höra det först.

Jag också

De sociala medierna svämmas över att #metoo, "jag också" på ren svenska. Jag funderade mycket på det, hade jag också varit med om detta? Ja, en del glömmer man ju lätt, men jag kommer ihåg bussturerna i sjuan och hur vi som bytt högstadieskola från den som tidigare årskurser gått till, till en annan, vi fick byta buss. Det var inte någon trevlig tur. Vi var lovliga byten för de väsentligt tuffare gymnasieeleverna. Så visst - #metoo.

Viktig vecka att uppmärksamma

Alla veckor är förstås viktiga, men vissa är mer livsviktiga än andra. Den här veckan uppmärksammas organdonationer. Igår fanns Njurförbundet på Kullbergska sjukhuset, där syskonen Robert Hatsek och Claudia Grathwohl mötte besökarna med en personlig beskrivning av vad det innebär att inte har fungerande njurar och vänta på att någon ska bistå med ett organ.

Donation är en etisk fråga, men om man kan tänka sig att ta emot, då måste man också vara beredd att ge.

Nästan till kyrkomötet...

När kyrkomötet inleddes för snart fyra år sedan var jag på plats. Det var en intressant upplevelse att se hur det gick till, allt från invigningen i domkyrkan till de mer formella förhandlingarna i den anrika miljön. Därefter har delegaterna flyttat sin verksamhet till en mer konferensartad miljö, bortsett från invigningen som fortfarande sker i Uppsala domkyrka.

I kyrkovalet ställde jag upp även på Centerpartiets valsedel till kyrkomötet. Jag fick många kryss, 303, och med 97 till så hade det räckt för att bli ledamot av kyrkomötet. Nu blir jag andre ersättare till Åsa Ingårda och Nina Wahlin, som blev invalda på de ordinarie platserna från Strängnäs stift. Men det kan hända att jag kommer att få tjänstgöra, vem vet?

Tack till kyrkoherde Eva Karlsson

Igår hade Centerkvinnorna i Stora Malm möjlighet att tacka församlingens kyrkoherde Eva Karlsson genom att smycka stora kyrkan på norr med skördealster. Det blev som på bilden. Vi tackade med höstens sista dahlior, lite tagetes, astrar, potatis, bland annat jättepotatisen från Forssjö, lök, purjolök, inlagd gurka, färska tomater, morötter, persilja, björnbär, blomkål, vitkål, ägg och prydnadspumpor. Kanske fanns det något annat också.

Vi fick mycket beröm för det hela, men nästa år blir det som vanligt med smyckning i kyrkan i Stora Malm och med möjlighet att köpa alstren vid den efterföljande auktionen.

Tack för personkryss

Kyrkovalsresultaten börjar undan för undan presenteras. Idag blev resultatet av valet till stiftsfullmäktige klart. Jag fick 175 personröster i min valkrets och får därmed fortsatt förtroende tillsammans med Nils-Erik Jacobsson.

Jag ska göra vad jag kan för att förvalta förtroendet.

Kemikalieplanen borde skärpas

Det har varit en synnerligen intensiv tid med bland annat fyra dagar med partistämma i Malmö. Här kommer därför - äntligen - lite synpunkter om kommunens kemikalieplan. Vi tyckte att den borde skärpas. Så här sa jag i debatten:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!

Äntligen är kemikalieplanen här! Som vi har väntat! Centerpartiet har i vår kommunplan och i vårt budgetarbete haft med målet att ta steg på vägen till en giftfri vardag genom att se över förskolans miljö. Vi lade en motion om giftfri vardag med början bland våra barn i början av 2014. I januari 2015 avslogs den. Vi kunde alltså redan ha varit igång med det arbete som nu väntar – två år senare.
I kemikalieplanen talas om inventeringar, men inte så mycket om vad som har hittats inom förskolans verksamhet.

I Karlstad, som jobbat intensivt med att skapa en kommunal giftfri vardag och som sägs ha inspirerat till Katrineholms plan, har kemikalieplanen fått konkreta och drastiska konsekvenser. Många leksaker togs bort. Det dög inte att leka med gamla plastleksaker eller med den elektronikskrot som av illvillig välvilja skänkts till förskolorna. Till om med utklädningssakerna, kläder, hattar och väskor åkte ut – de var för farliga. Även plastmadrasser tog samma väg.

Hela Karlstads plan om 23 sidor handlar om för att fasa ut hormonstörande, hälso- och miljöfarliga kemikalier i verksamheter som rör barn och unga inom Karlstads kommun. I Katrineholm ägnar vi 34 sidor åt alla kemikalier för alla verksamheter.

I den här planen, i Katrineholm, är det farligaste vi har kvicksilvertermometrar, kan det verkligen finnas några sådana termometrar att ta bort, farligheten har ju varit känd så länge?

Centerpartiet har också lagt motion om mikroplaster, en motion som också avslogs, ungefär med argumentet att det inte förekom i produkter som användes i kommunen och med en kommande hänvisning till kemikalieplanen. Det sas i motionssvaret att planen skulle innehålla en:

”rekommendation att välja bort produkter som innehåller mikroplaster.” Detta stycke har jag inte lyckats hitta i planen.
Mikroplasterna och de ännu mindre nanomaterial nämns i planen. Och det konstateras att: ”För Katrineholms kommun är det viktigt att medvetenheten om dessa ämnen finns.” följt av ”Möjligheten finns såklart redan nu att välja bort de produkter som innehåller mikroplaster vid upphandling och information riktad mot allmänheten kan bli aktuell. Eventuellt kan ett förbud komma i framtiden, och medvetenshet redan idag är viktigt för framtida arbete.”

Men någon rekommendation blev det alltså inte.

Är det skarpt nog?

Det hade varit önskvärt att Sörmlands Vatten, eller vårt helägda bolag Katrineholms Vatten, hade yttrat sig över kemikalieplanen. Nog har vårt vattenbolag synpunkter på mikroplaster i vattnet, på hur kommunen och hushållen i kommunen använder kemikalier som kan komma att hamna i vårt vatten, avsiktligt eller oavsiktligt? För att inte tala om läkemedelsrester, som ju också är produkter av olika kemiska substanser?

Jag är orolig över att den här kemikalieplanen inte är skarp nog, att den är för allmän för att leda till en verklig förändring och vara till ett verkligt stöd för att nå målet om en giftfri vardag."

Vi har ett resultat...

... från sammanräkningen av kyrkovalet! Strängnäs stift har räknat klart valet till kyrkofullmäktige i Katrineholmsbygdens församling. Jag fick väljarnas förtroende att bli invald för nomineringsgruppen Centerpartiet tillsammans med Örjan Lindgren, Hjördis Stenberg, Bertil Carlsson, Ingvar Kylestorp, Gun-Britt Karlsson och Claudia Grathwohl, vilket var helt enligt valsedeln.

Vi tackar för förtroendet och ska försöka förvalta det efter bästa förmåga.

En riktig husflytt

Katrineholms-Kuriren skriver idag om hur den återstående delen av Djulö gamla skola kommer att flyttas. Det sker med hjälp av lyftkran. Delar av huset har tagits bort för att underlätta.



Det påminde mig om en annan husflytt, nämligen flytten av mitt föräldrahem. Det skedde på 1900-talet och tekniken var förstås en helt annan. Nu är jag ironisk. Huset flyttades för att det låg i vägen för nya vägen. Hela huset flyttades med inventarier och allt. Mamma hade försiktigtvis plockat ner glas och porslin i lådor som stod på golvet, men krukväxter och annat stod kvar på fönsterbrädena under flytten. Den skedde, som ni ser, på en avstängd Europaväg nummer 6.

Detta var en stor händelse i Hogstorp. Man gick man ur huse. Till och med förskolans barn kom för att titta på detta och firade med fika på vår kattkyrkogård, men det hade det förstås inte någon aning om.